sista dagen på 2007, :)
31 december 2007, måndag!
God morgon!
Så var det sista dagen på år 2007 då. Det här året, wow, Gud har fått styra mig helt och hållet! Han har lagt ner stora drömmar i mig som har fått börja växa det här året. Det här året kommer påverka hela min framtid, tack älskade Gud! Jag tror inte att ni förstår vad som har hänt i mig de senaste 12 månaderna. Och nu när jag kollar ut genom fönstret så snöar det, äntligen. Låt det snöa hela dagen, Gud. Men hur ska jag sammanfatta året så att det inte blir en helt bok?
Men vi börjar redan från slutet av 2006, då Gud började osynligt att verka i mig, trots den otroligt jobbiga höst som hade gått..
november 2006,
spanskagruppen har bild. Cornelia Kindblom (Nilsson som hon numera heter) som jag knappast pratat med förut sätter sig, av någon anledning som vi inte vet, vid samma bord som jag. Samtalsämnet mellan henne & mig blir: "Vad ska man köpa i julklapp till någon som betyder väldigt mycket, och som ska vara väldigt personligt?"
Vi kommer snart fram till att en egen bok borde man göra, så vi pratar om det hela bildlektionen och får ingent arbete gjort. Men vad gjorde det? Cornelia och jag pratade med varandra som att vi kännt varandra hur länge som helst. Den dagen förändrade hela våra liv, i alla fall fortsättningen.
Fredagen efter bildlektionen går jag & cornelia på stan och letar efter ett fint block att ge i julklapp. vi letar över allt och går slutligen in på indiska och hittar två jätte fina block. Medan vi ändå är där inne upptäcker vi hur otroligt fint det är med indisk inredning och det blir samtalsämnet på kaffe bönan (med lite glitter här & där) som vi fikade på sen. vilket minne! Längtan efter indisk inredning utvecklades snart till en längtan efter ett indiskt café och sedan kom "vi" på att vi borde faktiskt åka till Indien och där börjar vår "desperata-i-indien-tid". Ni minns säkert.
Vi bad och bad och bad, hade inga pengar, ingen att åka med, ingenstans att bo eller något att göra där. Men Gud visste vad vi behövde, det var ju trots allt Han som lagt längtan i vårt hjärta.
Vi ska verkligen inte gå in på några detaljer om våra "desperata-i-indien-tider", det blir för .. haha!
Men nu sitter jag i alla fall här och vet att om 8 veckor åker jag & cornelia till Indien och ska få hälsa på barnhem, åka ut i byar, se människor som hungrar efter Gud, som inte har något hem. Vi ska få känna lukten, se färgerna, känna marken. Allt på grund av Gud! Och jag är evigt tacksam!
Detta är bara en liten del av mitt 2007, men det är ändå det som har varit den stora grejen hela tiden. (ojojoj cornelia) ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH , ryck!! HAHA :)) "Jag är helt desperat, jag dör snart, jag MÅSTE verkligen till Indien, NU!"
"Men vi SKA dit, 2008!" Du sa det. Gud gjorde det! TACK FADER!
Och samtidigt som allt detta med Indien har varit så har Gud tagit mig steg för steg närmre Honom. Och nu älskar jag Honom mer än aldrig förr, tack Gud, än en gång! :)
Nu snöar det verkligen! Underunderunderbart!
Och idag ska då MIchan & jag fira nyår tillsammans med bön,lovsång, film och prat! Så härligt!
2008, wow. Det året har inte jag gjort, Gud har berett vägen för det.
Finns inga ord!
/ Natalie Bengtsson
evigt tacksam till Gud,
och då menar jag verkligen evigt tacksam.
Ingen är som Du, Gud!
Kommentarer
Trackback
